Kairos Future gör sin årliga trendspaning inför det kommande året och pekar ut tio trender i form av 2012 års projekt, tempo, yrke, aktivitet, värde, land, ledare, pryl, person och färg. 2012 kommer bli revolutionens och jordkulans år.

Det har de senaste åren blivit alltmer uppenbart att historien står vid en vändpunkt. Gamla makter faller och nya uppstår. Revolutionens och demokratins vindar sveper över arabvärlden samtidigt som eurozonen står inför ett sammanbrott. Och samtidigt som nya tekniska revolutionesveper över oss har mycket av det vi tagit för givet visat sig vara rena illusioner. Så frågan är, vad kan vi vänta oss av året som kommer?

 I otålighetens tidevarv blir tillgänglighet allt viktigare, samtidigt som kundservice blir en allt viktigare varumärkesbyggare för företag. Hur fungerar framtidens kundservice? Vilka kanaler arbetar man med? Hur kan man arbeta med varumärkes byggande genom kundservice?

Länken till videon i pressentationen hittar du här

År 2000 var MP3-spelare fortfarande små och rymde knappt mer än en handfull låtar. Att köpa musik över nätet var mer eller mindre omöjligt, alternativet som stod till buds var illegal fildelning.

Dessa två förhållanden irriterade den före detta Philipsingenjören Tony Fadell som ville skapa en hårddiskbaserad musikspelare med en onlinetjänst för musikköp. Creative hade redan skapat en sådan musikspelare, men den var stor och klumpig. Han ville ha något snyggt och enkelt.

Arbetet blir alltmer kunskapsintensivt, rörligt och individuellt. Under 2000-talet kommer kontorsarbetet att revolutioneras. Under större delen av den industriella epoken har man försökt organisera och styra kontorsarbete enligt industriella processer. Kontorsarbetaren kommer att lämna sin tilldelade plats. Istället blir kontoren aktivitetsstyrda arbetsplatser – man befinner sig på den plast och i den miljö som bäst lämpar sig för aktiviteten.

Vi har levt en tid i en allt mer osäker värld, hjulen snurrar snabbare och osäkerheten ökar. Författaren till "The Black Swan" kallar världen extremistan. Men att leva i extremistan känns osäkert och nu kommer vi under en tid att ifrågasätta vad som gick fel. Allt ifrågasätts: kapitalismen, politiken, journalisterna, centralbankerna, konstnärerna, Euron, lagstiftningen, mångfalden och tillväxten - till och med mänskliga rättigheter och demokrati (åtminstone den Grekiska). Några av våra ideal och institutioner kommer vi sannolikt att förändra man andra kommer att komma i dess sälle. Vad ifrågasätter vi? Vad kan komma istället?

Enligt upplysningsfilosofen Rousseau är det först i och med "upptäckten av framtiden" som människan blir människa. Hon lämnar då det primitiva naturtillståndet bakom sig och slutar leva enbart i och för stunden, och börjar visa förutseende och planera för morgondagen.

Onekligen lever vi människor inte bara i nuet, utan spenderar en stor del av våra liv med att planera för och fantisera om framtiden, liksom att minnas dåtiden. Det finns till och med mycket som pekar på att bilden av hur framtiden kommer att te sig är betydligt mer avgörande för en människas välbefinnande är hur hon har det idag.

Under en lång rad av år tycktes familjen gå mot sotdöden. En mossig institution som låser in människor i patriarkala strukturer och hindrar verklig frigörelse av människor. Åtminstone lät det så i den allmänna debatten under ett kvartssekel. Utvecklingen understöddes av att de stora välfärdsprojekten i regel hade som mål att göra människor mindre beroende av familjen, t ex genom att garantera alla medborgare grundläggande trygghet oavsett familjeform. Men redan i mitten av förra decenniet började trenden vända. Att ha en familj med många barn blev plötsligt högsta mode. Internetcommunities som familjeliv.se och en ökande skara hemmafrubloggar bidrog till att familj var något att längta efter och inte som tidigare något att frukta och skjuta på framtiden.

Idag ser vi ett än starkare fokus på familjen. Hemmafruideal har en tillfällig (?) renässans, strävan efter att hålla ihop familjerna och vara en god förälder är starkare än någonsin. Samtidigt lanseras organiserade otrohetssajter, något som tycks gå åt andra hållet. Eller är det hela bara ett uttryck för att vi svenskar håller på att bli mer som genomsnittseuropén. Med större fokus på familjen men där folk har älskare och älskarinnor som en halvt accepterad del av livet samtidigt som gamla mamma bor i ett rum på vinden.

Spelet om våra pengar och vad de är värda sker långt över våra huvuden. De ger trygghet och status och är viktiga för samhället men kan också göra oss avståndstagande och rädda. Konsumenter och företag tycks nu utmana staterna om att ge ut morgondagens pengar. Kommer Generation Ordnings mer försiktiga värderingar att smitta av sig på samhället eller blir det ett eldorado av valutor och konkurrenter om de framtida marknadsplatserna? Kan tid bli en valuta att handla med eller klarar vi oss rent av utan pengar? Och vad köper vi i så fall?