Lysande lågkonjunktur hemsk högkonjunktur

Riksbanken höjde igår som väntat reporänta med 0,25% till 1,5%. Hushållen kommer inte att reagera utan fortsätta låna i en ohållbar takt. I det tysta har däremot en annan räntehöjning skett väldigt snabbt, höjningen av den femåriga bostadsräntan. Medan Riksbanken fram till igår bara höjt sin ränta med 1% så har 5-års räntan stigit med 1,5%. Det betyder att hushållens mentala tak på 5% passerats med god marginal. (De flesta hushåll har uppfattat 4% som ett tak för reporäntan och 5% som ett tak för bostadsräntorna). Orsaken till att vi inte tittar så mycket på femårsräntan är förmodligen att så få svenskar har bundit sina lån.

Dagens rapporter om all time high på bostadsmarknaden ersätts inom kort av all time high i boendekostnader för hushållen. De kostnader som legat kring 30% av inkomsterna under lång tid kommer med stigande räntor att överstiga 35% om inget oförutsett inträffar.

97% av svenskarna har upplevt en lågkonjunktur som varit rena lottovinsten. Lägre skatt, stigande löner, kraftigt minskade räntor, stigande börs och bostadspriser. Den fruktansvärda lågkonjunktur som förutspåddes svenskarna för 2009 och 2010 blev fantastisk. Tyvärr ersätts den nu av en lika upphaussad som hemsk högkonjunktur. De tre procent som blev arbetslösa blir nu vinnare när de får arbete, men de övriga 97 kommer att få ökade kostnader istället.

Vi har idag en femårsränta på ca 5,3% och en tremånaders ränta på ca 3,3%. De som lånar ut pengar förväntar sig att de ska få lika mycket betalt oavsett om de lånar ut till den korta räntan eller den långa. Marknaden för långivare och låntagare förväntar sig att det tar ca två år innan tremånadersräntan är 5,3%. För de två första åren så får långivaren i genomsnitt en procent för lite i ränta. Den räntan vill långivaren ta igen de följande åren. Det betyder 0,67% mer i genomsnitt för de följande tre åren. Det betyder att marknaden idag förväntar sig att tremånadersräntan är 5,97% eller ca 6% inom tre år. (I verkligheten förväntas tremånadersräntan vara något lägre. Den som lånar ut pengarna kan välja att ta tillbaka pengarna snabbt och kräver inte lika hög avkastning.)

För två år sedan trodde alla att Riksbanken satte sin ränta på grund av externa faktorer, de var tvungna att höja räntan för att inte inflationen skulle ta fart, arbetslösheten var låg, kapacitetsutnyttjandet var högt eller liknande. Nu verkar de flesta tro att Riksbanken sätter hög eller låg ränta för att den vill vara mer eller mindre snäll respektive elak.

Sanningen är den att allt färre länder tycker sig kontrollera sin egen ränta. Det är inte Riksbanken som har höjt femårsräntan. På samma sätt är det inte ECB som har höjt Portugals och Irlands räntor. Dessa räntor har höjts därför att långivarna vill ha mer betalt när risken ökar. Nu börjar allt fler tycka att också de svenska hushållen börjar få lite väl riskabla lån och räntorna stiger snabbt. Med låga räntor stiger bostadspriser och utlåning snabbt och risken ökar. Då vill långivarna ha ännu högre räntor och det kan inte Riksbanken styra över.

När vi skrev rapporten Efter lånefesten 2006 var det många som undrade hur det skulle gå när hushållen lånar så mycket. Då konstaterade vi att det inte var någon fara för Sveriges del men desto dystrare för USA. Samma budskap upprepades i mars 2009. Det ser bra ut för Sverige men dystert ut för USA. Nu har svenskarna ökat sina lån med 60% från 1500 miljarder till 2500 miljarder. Situationen är inte längre lika ljus. Låga räntor från Riksbanken leder till ökat lånande och högre räntor för alla svenskar, eftersom risken i långivarnas ögon stiger. De låntagare som tror att höjningar av reproräntan är dåligt för privatekonomin har förmodligen fel.

Magnus Kempe Diector Retail and Finance